Veckans parasha: Shoftim (domare)

I 5 Mos 18:15 talar Moshe om att en profet lik honom som ska uppstå bland Israels folk. Liksom Moshe var folkets första frälsare så skulle det i framtiden komma en slutlig frälsare som skulle tala de ord Herren befallt honom.

Under Jeshuas tid fanns en uppenbar förväntan på att Profeten skulle komma. Jochanan döparen fick frågan om han var Messias eller Profeten vilket han nekar till (Joh 1:21). Folket frågar sig vid olika tillfällen om Jeshua möjligtvis kunde vara Profeten (Joh 6:14, 7:40). I sitt tal i Apg 3 proklamerar Kefas att Jeshua både är Profeten (vers 22) och Messias (vers 18-19).

Inom judisk tradition så förväntar man sig att Moshe ska uppstå innan Israels återupprättelse (Aggadat Breshit 88). Den profet som skall komma måste harmoniera med Moshe i liv och lära. På förklaringsberget framträder Moshe och Eliyahu som vittnen vid Jeshuas sida när Faderns röst bekräftar; ”Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom.” (Matt 18:5).

Veckans parasha: Re’eh (Se)

Efter Guds befallning om att Israels folk ska bryta ner hedningarnas altaren, slå sönder deras stoder och hugga ner deras avgudabilder (5 Mos 12:3) varnar han dem i vers 30 ”se då till att du inte lockas till deras seder”. Bland dessa seder förekom bl a människooffer. Avgudadyrkan är något avskyvärt för HaShem och vi hör ett eko av detta även i apostlarnas undervisning. Paulus skriver i 1 Kor ”Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna.”
Enligt de skriftlärda har den som känns vid avgudar förnekat hela Torahn medan den som förnekar avgudar känns vid hela Torahn (Sifrei).
Bland de domsord som uttalas över församlingarna i Uppenbarelsebokens inledande kapitel omnämns avgudadyrkan som anledning till avfall, laglöshet och otukt i församlingen.
Vilka är vår tids avgudar? Har våra församlingar anammat hedniska seder? Här behövs självrannsakan och bön. ”Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.” (Upp 2:17)

Veckans parasha: Ekev

I 5 Mos 10:20 säger Moshe; ”HERREN, din Gud, skall du frukta.”

Vad innebär det att frukta Gud? Ska vi vara rädda för honom? Gudsfruktan handlar om en vördnad och respekt för Guds helighet. ”Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer” (Hebr 10:31) ”Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta” (Jeshuas ord i Lukas 12:5).

Gud är vår gode far men också den som fostrar oss. Att vara uppmärksam på Faderns närvaro gör oss medvetna om synden. Författaren till Hebreerbrevet beskriver Gud som en far som tuktar oss och skriver; ”Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet”. (Hebr 12:10) ”Ni skall vara heliga, ty jag, HERREN, er Gud, är helig” (3 Mos 19:2) är en uppmaning HaShem ger Israels barn och som Kefas (Petrus) upprepar i sitt första brev.
Den församling som bara betonar Guds kärlek kommer snart kompromissa med synd men den församling som betonar både Guds kärlek och helighet kommer ivra för att lyda Herrens mitzvot (bud). En sådan församling kan stämma in i Psaltaren 103:13 ”Som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom”.