Efter Guds befallning om att Israels folk ska bryta ner hedningarnas altaren, slå sönder deras stoder och hugga ner deras avgudabilder (5 Mos 12:3) varnar han dem i vers 30 ”se då till att du inte lockas till deras seder”. Bland dessa seder förekom bl a människooffer. Avgudadyrkan är något avskyvärt för HaShem och vi hör ett eko av detta även i apostlarnas undervisning. Paulus skriver i 1 Kor ”Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna.”
Enligt de skriftlärda har den som känns vid avgudar förnekat hela Torahn medan den som förnekar avgudar känns vid hela Torahn (Sifrei).
Bland de domsord som uttalas över församlingarna i Uppenbarelsebokens inledande kapitel omnämns avgudadyrkan som anledning till avfall, laglöshet och otukt i församlingen.
Vilka är vår tids avgudar? Har våra församlingar anammat hedniska seder? Här behövs självrannsakan och bön. ”Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.” (Upp 2:17)