Veckans parasha börjar med att skildra de sista plågorna, där Israels Gud gör upp med de Egyptiska avgudarna. I den sista plågan är domen att allt förstfött ska dö. Detta är en sista manifestation av vem som är den enda sanne Guden. I Egypten betraktades Farao som gudomlig och hans förstfödde son likaså.
Israels folk fick befallningen att i varje hushåll välja ut ett felfritt lamm, slakta det och stryka dess blod på dörrposterna. För de familjer som gjorde så passerade dödens ängel deras hem och de förstfödda skonades. Ordet för påsk - pesach betyder just “passera”.
Ett annat bud som Israels barn fick, var att städa bort all jäst - all chametz. Man fick uppmaningen att baka bröd utan jäst, osyrat bröd som kallas Matsa. Surdeg eller jäst är en symbol för synd och matsabrödet symboliserar därmed frihet, sanning och renhet.
I 1 Korinthierbrevet 5:6-8 skriver Rav Shaul (Paulus) om detta; Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg.
Jeshua nämner också surdeg i liknelser när han talar om fariséernas hyckleri.
Intressant nog är det mellersta matsabrödet under Sedermåltiden (som kallas Afikoman matsa) det som Jeshua refererar till när han bryter brödet och säger; "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig." Det mellersta brödet symboliserar lammet. Så när Jeshua bryter det och säger att det är hans kropp så menar han; jag är påskalammet, min kropp ska offras för världen.
I judisk tradition sveper man in och gömmer undan den ena delen av det mellersta matsabrödet och den “hittas” sedan igen i slutet av måltiden. Det finns mycket messiansk symbolik i detta. Jeshua är påskalammet vars blod utgjöts och “ströks på dörrposterna” för att alla de som tror ska bli räddade från döden. Hans kropp sveptes in och han var död men uppstod igen på tredje dagen.
Precis som när Israels folk ingick förbundet med Herren på Sinai, då Mose stänkte blod på folket (2 Mos 24:5-8) och blodfläckarna på kläderna bekräftade att man tillhörde förbundet så refererar Jeshua till blodsförbund då han under måltiden lyfter den tredje (Välsignelsens bägare) av sammanlagt fyra bägare vin som dricks under sedermåltiden och säger: Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgivet för er (Luk 22:20).
Gud befriade sitt folk Israel från slaveriet och likaså har han befriat mänskligheten ur den ondes våld.