(Texten tidigare publicerad i tidskriften Eliyahu)
Det ursprungliga kristna dopet, d.v.s. omvändelsedopet eller dopet som bekräftelse av tron på Jesus har sin bakgrund i olika former av judiska dop.
Ett av dessa dop är de rituella reningsbaden. Dopet i en s.k. mikveh/mikvah (dopbassäng) användes exempelvis innan förtäring av offerkött i templet. En kvinna med menstruation betraktas som rituellt oren och måste efter sin menstruation döpas innan hon har sexuellt umgänge med sin man. En död kropp ska enligt judendomen döpas – likaså de som har vidrört ett lik. Rituell orenhet har inte med synd att göra utan är kopplat till vanliga företeelser i vardagslivet men är på olika sätt relaterade till kroppen.
Det judiska proselytdopet är ett annat dop där konvertiten döps till att få en judisk identitet. Mikvahn liknas då vid både en grav och vid moderlivet. Då konvertiten genomfört dopet betraktas han/hon som nyfödd jude/judinna.
Intressant nog använder Jesus ett språk som kan hänvisas till det judiska proselytdopet i sitt samtal om att bli född på nytt med fariséen Nikodemus (Joh 3:1-20). Nikodemus fråga ”Hur kan en människa födas när hon är gammal?” kan, om vi tolkar detta som rabbinskt språk, betyda ”Hur kan någon konvertera till judendom när hon redan är judisk?” Jesu förklaring ”Det som är fött av köttet är kött och det som är fött av Anden är ande” kan då tolkas som att även den som är född jude behöver uppleva en andlig förnyelse för att komma in i Guds rike.
Omvändelse är också direkt kopplat till det judiska dopet. Att vända sig bort från synd och avsäga sig avgudar. Det är vanligt bland judar (främst bland ortodoxa judar) att döpa sig en en Mikvah varje år innan Yom Kippur (försoningsdagen) som ett tecken på omvändelse.
I ljuset av detta förstår vi att Johannes döparens omvändelsedop inte var ett helt nytt koncept för judarna – även om det givetvis var unikt genom Johannes roll som förelöpare för Messias och den röst som förkunnade hela Israels kollektiva omvändelse. Jordanfloden som en gång delat sig för Josua och Israels folk då de skulle inta landet (Josua 3) fick nu symbolisera en nystart för Israel. Gud kallade ännu en gång Israels folk till Jordan för att de med hängivna hjärtan skulle återvända till Guds lag.
När den messianska, Jesustroende församlingen senare döper nyomvända i Jesu namn betonas det nya livet med Messias. Paulus skriver i Titus 3:5 ”genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande” och lyfter fram omvändelsen och det eskatologiska hoppet i Rom 6:4 ”Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” Det kristna dopet har likheter med proselytdopet i fråga om den juridiska funktionen – dopet är en offentlig invigningscermoni för medlemskap i församlingen.
Omvändelse från synd och dopet som bekräftelse för tron på Messias som frälsare är centralt för det kristna dopet. Handpåläggning och bön om Andens utgjutelse över den nydöpta var också praxis i den messianska gemenskapen. Både dop och handpåläggning räknas till grunderna i Kristi lära (Hebreerbrevet 6:1-2). Intressant nog omnämns här dop i plural – ”reningar”.