En bok om Israel skriven av en pingstpastor kanske inte skulle få så många att höja på ögonbrynen. Men i detta fall handlar det om Peter Halldorf, en ekumenisk gigant i det kristna landskapet. Tidigare ledare för den ekumeniska kommuniteten i Bjärka Säby, författare, retreatledare och redaktör för tidskriften Pilgrim. Halldorf har genom sitt enträgna engagemang för ekumenik mellan frikyrkan och de äldre kyrkofamiljerna, liksom hans passion för den monastiska traditionen och dess spiritualitet, fått en unik ställning som förkunnare.
De senaste åren har Halldorfs resa mot den kristna trons judiska rötter gjort sig tydlig. Inte minst i nya boken “Guds Israel?” (Libris). Boken är skriven som en resedagbok där Halldorfs upplevelser i Israel varvas med teologiska och politiska reflektioner. Halldorfs lediga och poetiska anslag inbjuder till sträckläsning. Här får vi följa med i allt från hans morgonritualer i gravkyrkan i Jerusalem till vandringar på Jeremias berg. Han språkar med rabbiner, nunnor, aktivister, judar och kristna.
Den huvudsakliga frågeställningen genom boken är om fred är möjligt i det konfliktdrabbade området. Konfliktens perspektiv synas, också på ett teologiskt plan: Halldorf markerar tidigt i boken att han tar avstånd från den s.k. ersättningsteologin, som säger att kyrkan övertagit judarnas roll som Guds utvalda folk. Tonen är respektfull och hans argumentation oftast balanserad. I hans kritik mot sionismen citerar han både Tanaks profeter och samtida skribenter och man går inte miste om hans rättvisepatos. Trots detta faller han tyvärr in i en variant av supersessionism när han menar att det nya förbundets teologi upplöser territoriella landområden. För Halldorf är dagens Israel inte uppfyllelsen av bibelns profetior, snarare “ett land och ett sammanhang där ‘Guds Israel’ kan vittna om Guds vishet."
Pusselbitar som jag saknar i boken är resonemang om radikal islamism kopplat till konflikten samt om vilken betydelse Jesustroende judar kan ha som fredsmäklare i Israel. Halldorfs intention med boken är dock att den ska läsas som just en resedagbok, inte som en föreläsning. Halldorf är på väg och hans resa bortom ökenfäderna mot den tidigaste formen av kristen tro, en messiansk gren inom judendomen, lär vi få läsa mer om i hans framtida böcker.
David Åhlén