Ty tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, de är som en nattväkt. (Psaltaren 90:4)
Men glöm inte detta, mina älskade, att en dag för Herren är som tusen år och tusen år som en dag. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. (2 Petrusbrevet 3:8-9)
Inom judisk tradition (omskrivet i bl a Talmud och Zohar) finns tanken om att varje millennium motsvarar en av skapelsedagarna. Precis som jorden skapades på sex dagar och vilodagen inföll på den sjunde dagen så kommer den messianska eran inträda senast år 6000. Nu när året är 5781 enligt biblisk tideräkning så finns en stor messiasförväntan inom den judiska världen. Vi befinner oss (enligt milleniumklockan) på fredageftermiddagens tidpunkt - Mincha gedola som enligt judisk lag markerar den tid då sabbatens inflytande har påbörjats.
De tidigaste kyrkofäderna, som delvis fortfarande var påverkade av de judiska apostlarnas undervisning, levde i tron på ett messianskt tusenårsrike. Barnabasbrevet 15:4-5 talar om att allting ska nå ett slut efter sextusen år. “Behold, the day of the Lord shall be as a thousand years. Therefore, children, in six days, that is in six thousand years, everything shall come to an end. And He rested on the seventh day. this He meaneth; when His Son shall come, (…) then shall he truly rest on the seventh day.”